Jag vet att jag redan har skrivit om Harry Potter-serien och det är egentligen inte ett sådant bokinlägg jag tänkte skriva här. Jag har bara börjat fundera en hel del och jag har insett hur otroligt svårt det måste vara att skriva en slut-bok i en serie, speciellt om det är en så pass känd bokserie som Harry Potter. Jag tror inte att det finns miljoner fans världen över som väntat på boken, det är nog snarare miljarden - det finns inget större bokfenomen är Harry. Twilight i all ära men Harry är en längre serie och den har fängslat världen i 10 års tid. Tio år av väntan, förhoppningar, förväntningar, spekulationer, ideér.. Skrikande fans som rasar vid minska sak. Gråtande fans. Fans som köar i veckor för att få boken först av alla. Tänk dig vilken press du borde känna som författare - att försöka tillmötesgå alla dessa fans. Och även om du är stark att motstå det mesta måste du ändå vara ganska stressad och rädd över att de inte kommer bli lika nöjda som med den föregående. En slutbok på en serie ska vara mer storslagen och bättre än de övriga. Den ska knyta ihop allt, inte lämna massa lösa trådar, den ska vara välskriven, lagom lång, innehålla alla svar, innehålla slut och fortsättning på alla karaktärer... Tänk dig vilken känsla att försöka avsluta en serie som Harry Potter på ett värdigt sätt. Tänk dig känslan att veta att den är färdigskriven, och väntan på tryckningen och vetskapen om att du nu inte kan göra några fler ändringar och det är bara att vänta spänt på fansens och kritikernas kommentarer. Jag beundrar Jo något så oerhört att hon trots denna press skrev den mest otroliga bok man kan tänka sig. Visst hade hon mycket uttänkt i förväg, men hon borde ha blivit aningen skraj med tanke på alla vildsinta fans som vill ha just sitt slut på den här storslagna sagan.
Jo är en av mina största förebilder och jag tror inte att det någonsin kommer att ändras. Meyer i all ära, men slutstationen för Harry Potter var överlägset bättre än Breaking Dawn, inte bara för att Jo knyter samman allt och förklarar en massa, utan för att hela bokens upplägg är så mycket mer välplanerat. Sedan avgör språkbruket en hel del. Meyer har långt kvar till Jo's standard, men hon är på god väg.
Nu ska jag läsa det otroligt maffiga slutet på HP när Harry och Voldy cirkluerar i stora salen medan de pratar. Få scener i böcker har fått mig att rysa av välbehag när jag läser dem, men detta är en sådan scen. Den är så välskriven att det kallas perfektion. briljant. fulländad. ett episkt slut i en episk saga. Finns det något bättre?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaJag älskar den scenen! har läst den om och om igen på bussar, tåg, spårvagnar. Harry är grymt bra och Voldemort BLIR Tom Dolder. Scenen är amazing!
SvaraRaderaHaha den scenen är så otroligt underbar <3
SvaraRaderaprecis som du säger, han BLIR verkligen Tom där. Han släpper masken ett tag.
Jag får hålla med. Det måste vara grymt svårt att skriva när det man skriver kommer betyda så mycket för miljoner människor. Och trots det lyckas hon.
SvaraRaderaFör deathly hallows är verkligen så amazing.
sv; jo jag upptäckte med att vi har liknande passioner ^^
SvaraRaderajag förstår om du inte gillar mello. Antingen är det så att man gillar fantasy (böcker, hp, twi) eller så gillar man kändisar och skvaller (mello, måns, tidningar).
Så är det ungefär uppdelat.
Och så finns det jag, som står och svajjar på gränsen mellan fantasy-världen och kändis-världen ^.^
Hihi, Will är såå sjukt vacker och bäst <33333333
jasså, men dom behöver fortfarande inte andas, så jag stör meej sjukt på titeln ändå. Vad är det för fel på "så länge vi båda existerar" till exempel?
NEJ, det finns det inte!!! Älskar det, är så fräckt :D /Malintp
SvaraRadera